Once upon a time

vet inte vart jag ska börja.. Patetiskt och fjortisaktigt som det låter så vet jag inte vart jag ska ta vägen. allt bara bryts ner till små partiklar. Pojkvän, jobb vänner osv.. Blev av med jobbet efter en incident på nyår så det blir helt enkelt till att bita i det sura äpplet och förlita sig på att arbetsförmedligen ska fixa praktik till mig. Har bara cherry kvar nu vilket blir ca 4 pass i månaden. Inga stora pengar direkt..

Allt går åt helvette med killen, ingen av oss vet egentligen någonting och jag har nog aldrig varit så här förvirrad och osäker innan, jag vill vara med honom, men hur ska vi kunna vara tillsammans om vi inte är "bra för varandra" . Har pratat igenom allt till höger och vänster, men vet inte om vi direkt kommit fram till något som ska kunna förbättra hela situationen. Jag är iaf säker på vad jag vill, jag vill försöka göra allt bättre, men det finns så mkt som står i vägen. En av mina så kallade "vänner" kan inte acceptera att han är tillsammans med mig och tar varje tillfälle att stöta på honom. Visst om en okänd människa slänger iväg några flirta kommentarer eller tar på honom, visst ! Jag kan hantera det. Vi jobbar både på nattklubbar så det är mer eller mindre omöjligt att komma ifrån om man ser bra ut. och det gör min älskling, Fatta det MIN ! Men när någon vän gör detsamma har jag svårt att acceptera det, så Back off din jävla slyna ! Jag försökte att ställa ett ultimatum jag kände vad relativt resonligt, - om du säger till henne att det inte är okej att göra som hon gör så får du träffa henne , men aldrig ensam. shit är det verkligen så svårt ?  jag menar du har mig, varför då låta någon annan tafsa och hålla på ? Flirta hur mycket du vill med andra, men aldrig med någon som står mig nära, och skulle du mot förmodan göra något du vet att du inte borde så är du körd.

Jag kan med 100% säkerhet säga att de flesta tjejer skulle känna som jag. Jag menar du är iväg bara en kväll och din kille festar med sina kompisar, visst det är helt okej. men nu kommer en av dina tjejpolare in i bilden, flirtar med honom, stter sig i hans knä och lägger hans hand på sitt lår. Redan här håller jag på att explodera ! Kalla det svartsjuka eller va fan du vill, men jag tycker inte att det är okej. Senare på kvällen när vi alla samlas på jobbet. Jag och älsklingen jobbar och dom andra ska festa. Jag står i garderoben och har full uppsyn på vad han gör, och för tillfället vet jag ingenting om kvällens tidigare händelser utan känner mig rätt tillfreds med livet. Herregud jag är nykär och av ren reflex kollar jag ju på honom med jämna mellanrum. Herregud han e ju snygg när han står dr i skjorta och kavaj.. Ser att min "tjekompis" sitter bredvid honom hela kvällen och tycker väll att det är lite lustigt men tänker inte så mkt mer på det. när vi slutat och klockan börjar dra sig mot 04.00 får han ett sms av henne "om du vill att jag ska följa med på efterfest inatt får du komma och hämta mig vid min ytterdörr" aja, tänker inte så mkt på det heller, tycker dock att det är lite lustigt att hon inte skriver till mig som hon alltid gjort innan.. men men.. timmarna går och när vi kommit hem och lagt oss i sängen kommer ännu ett sms, "jag har haft en underbar kväll, hoppas vises igen blablabla." något i den stilen... VÄCKARKLOCKA!! Vad fan är det som händer ? Jo då med efter mycket om och men får jag ju veta hur det ligger till. EXPLOSION jo men visst. arg och besviken över att han låtit henne hålla på försöker jag ändå lugna ner mig för att inte starta tredje världskriget.

killar är verkligen inte dom smartaste, håller fortfarande på att älta om det här och hon skickar fortfarande sms och frågar om han ska till vår gemensamma kompis.. jag vet vad hon vill och det som är så frustrerande är att jag inte har en aning om vad han vill. Han säger att han älskar mig och vill vara med mig, samtidigt som han "råkar" säga hennes namn när han ska tilltala mig. Vad ä det som händer ?

Martina, Tack för att du finns ! <3